Geologi
Malmerna i Håksberg tillhör den mellansvenska leptitformationen,
är kvarts- och skarnbandade fosforlåga järnmalmer av sedimentärt
ursprung.
Malmineralen består till övervägande del av magnetit och
hämatit. Sidoberget består av alkalirika leptiter med stort inslag
av såväl natrium som kalium.
Malmkropparna som förekommer i upp till fyra malmparalleller är
långsträckta med en varierande längd mellan 50 och 800 m
och en malmbredd varierande mellan 5 och 35 m. Genomsnittsbredden är
9 à 10 m. Sidostupningen är 60° till 70° och malmernas
genomsnittliga Fe-halt uppgår till ca 36%.
Malmerna och sidoberget genomsätts på sina ställen av pegmatiter
och diabaser.
Hela malmfältet har varit utsatt för kraftig veckning. Detta har
medfört att de ursprungliga horisontella malmlagren rests till brantstående
med en sidostupning av 60° eller mer. I många fall har dessutom
de enskilda malmkropparna veckats och slitits sönder.
Veckningarna har ofta medfört en koncentration av malm-mineral. Det
är vanligen dessa sekundärt anrikade malmer som varit föremål
för brytning.
Sönderstyckning av malmerna försvårade emellertid brytning
och tillredning.
Som ett exempel på dessa svårigheter kan nämnas att malmarean
på 300 m nivå som uppgår till 36 350 m² är fördelad
på 28 malmkroppar med en medelarea av 1 310 m².
Vid veckningen har ibland leptiterna på grund av den tektoniska påverkan
omvandlats till glimmerrika och glimmerskiffriga bergarter med en ofta utpräglad
stänglighet, av vilken det framgår att malmerna har en brant
fälststupning åt söder.
Håksbergsfältets malmer bygger tillsammans upp ett malmstråk
som sträcker sig från Iviken vid sjön Väsman i söder
till Källbotten i norr med malmkropparna orienterade i nord-sydlig
riktning.
Längden av Håksbergsfältet är ca 7 000 m räknat
från Iviken till Källbotten.
Malmstråket har sin fortsättning i söder under Väsman
och på Finnäset samt i norr mot och förbi Gräsberg
upp mot Svarthyttan och Tyskgruvan.
|
|
Till startsidan för Gruvor i Dalarna
Åter till Läge och Utmål