Sammanfattning


Silverfyndigheten vid Guldsmedshyttan bearbetades redan under 1400-talet. Troligen lades ett stort arbete ned vid gruvan, då gruvöppningen beskrevs ha varit 53 meter lång och 35 meter djup när gruvbrytningen återupptogs år 1551 från ödesmål. Under 1550-talet och 1760-talet gjordes försök med gruvbrytning vid Guldsmedshytte silvergruva, men de gavs båda upp efter några år.

År 1842 väcktes återigen intresset för silvermalmen. Erik Elzvik, en mycket kunnig man i malmletning, lokaliserade då en rad nya fyndigheter, som var mycket rika på silvermalm. En stor industri växte upp, Guldsmedshytte silververk, och blev dominerande i trakten under senare delen av 1800-talet. 200-300 personer var anställda vid gruvor och smältverk och under de 29 år som silververket var i drift producerades drygt 6000 kilo silver, eller 18% av Sveriges produktion av silver. Som blyproducent var Guldsmedshyttan överlägset störst i Sverige, med 61% av Sveriges totala blyproduktion. Malmen tog dock slut 1871 och driften lades ner.

Av allt att döma har silver- och blyproduktionene haft större betydelse för Sverige och bygden, än vad Wilhelm Tham i "Lindesberg och Nora genom tiderna del I, II", har gjort gällande.