Bergsbruk.se

Guldsmedshyttans silvergruva under 1800-talet

Underkapitel:
Intresset väcks igen
Erik Elzvik
Elzvik köper rätten till silverfyndigheterna
Silververket byggs upp
Silverfeber i bygden
Tvisterna med Anders Andersson
Nya fyndigheter och anläggningar
Guldsmedshytte silververks bolag bildas
Erikagruvan
Slutet på den Elzvikska epoken
Silverepokens slutskede

Erik Elzvik
Erik Elzvik föddes år 1795 på hemmanet Sörbo i Vika socken i Dalarna. [16] Han härstammade enligt släkttraditionen från en holländsk adelssläkt, van Ellswijkhuisen. [17] Enligt Carl Sahlin blev Elzvik tidigt intresserad av bergshantering. En anledning till detta kan ha varit att Stora Kopparberget fanns i hemtrakterna. År 1823 tog Elzvik lantmäteriexamen [18] och i utbildningen ingick bergsvetenskap som en viktig del. [19].

År 1833 blev Elzvik befordrad till Kommissionslantmätare och avsked från lantmäteriet tog Elzvik år 1844. [20] Men betydligt tidigare var det bergshanteringen som blev det dominerande intresset. Tidigt insåg Elzvik att största möjligheten att finna nya malmfyndigheter, var att söka i anslutning till de gamla gruvfälten som bearbetats tidigare. Elzvik gjorde bl.a. inmutningar i närheten av Falu koppargruva och Sala silvergruva. [21]

År 1843 blev det år som Elzvik koncentrerade sina undersökningar vid den gamla silvergruvan i Guldsmedshyttan. Att det arbete som Elzvik lade ner på undersökningar av nya silverfyndigheter i Guldsmedshyttan skulle löna sig kom framtiden att utvisa.

Erik Elzvik var enligt David Blomberg: " Den ryktbaraste mannen i denna bergslag på 1840- och 1850-talen. Han ägde fantasi, kunskaper och handlingskraft". [22] Den bergslag som Blomberg åsyftar här, är Lindes Bergslag.

Om Erik Elzvik finns många historier och sägner, och naturligtvis uppstår sådana när en person gör så många malmupptäckter som Elzvik gjorde. Sanningshalten i historierna är det väl lite si och så med. Följande historia kan delvis spegla hur sägenomspunnen Erik Elzvik blev:

— En kväll i mitten av 1840-talet kom en främling till Guldsmedshyttan och bad att få rum för natten. Nästa dag frågar han ortsbefolkningen var de gamla silvergruvorna finns. Orsaken till att Elzvik "råkar" vara i just Guldsmedshyttan, var att han tidigare varit i Moskva och där hittat en silverport på en byggnad. Silverporten satt monterad upp och ned och på den stod namnet Guldsmedshyttan. Porten skulle ha rövats bort när "Dansken" kom in i vårt land och sedan sålts till Ryssland. [23]

En annan historia hämtad ur David Blombergs "Bergsmän och borgare", lyder enligt följande:

— Elzvik sökte outtröttligt nya silverfyndigheter. Folktraditionen vill berätta att malmletaren under månljusa, lugna kvällar gjorde strövtåg i trakterna och ibland lade sitt öra emot den kalla marken för att avlyssna vissa knäppningar som för honom betydde upptäckter av silvermalm. [24]

En sak är dock klar, att Erik Elzvik måste ha varit en mästare med gruvkompassen. Gruvkompassen var den tidens vetenskapliga instrument för en noggrann lokalisering av malmfyndigheter. Att Elzvik verkligen var en stor malmletare visar flera av de nya inmutningar han gjorde i Guldsmedshyttan. Bland de nämnbara är Qvarntägtsfyndigheten, malmådern hittades fullt synlig när man kom ner till berggrunden. Detta efter grävning i ett elva meter tjockt lager med lera. [25] Naturligtvis måste Erikafyndigheten nämnas bland de nya malmupptäckter som Elzvik gjorde i Guldsmedshyttan. Erikagruvan skulle med tiden visa sig bli den viktigaste gruvan för silververket.