Tvisterna med Anders Andersson eller "med svek och list"
Sannolikt var besvikelsen stor hos de som satsade tid och pengar i nyss beskrivna misslyckade gruvförsök. I synnerhet var en före detta guldsmedshyttebo tämligen förgrymmad och besviken. Denne var sexmannen Anders Andersson, som tillsammans med sin delägare C.E. Flodström sålt sina mutsedlar till Elzvik.

När nu sådana rikedomar på silver och bly visade sig finnas på deras gamla inmutningar ansåg han sig förd bakom ljuset. För att få köpet upphävt, som han ansåg skett "med svek och list", inledde han en process mot Erik Elzvik. Flera vittnen, som i Elzviks tjänst gjort grävningsarbeten före köpet, beskrev hur Elzvik beordrat att blottade malmådror skulle döljas med jord igen. Processen pågick under flera år och den 18 november 1847 föll hovrättens dom i vilken Anders Andersson förlorade och tilldömdes att betala herr brukspatron Erik Elzviks rättegångskostnader, 33 riksdaler 16 skilling banco. Kung Oscar I yttrade sig i målet, och kungen själv fastställde även hovrättens dom. Till råga på allt elände för de sökande dömde kungen de sökandes ombud, extra ordinarie Cancellisten Forselius "för att han i den underdåniga situationen skrivit wanvördigt mot Bergstingsrätten, böta sexton riksdaler 32 skillingar". [43]

Anders Andersson försökte även på andra sätt att få rätt till rikedomarna. Han besvärade sig mot de utmålsförhandlingar som inleddes den 29 augusti 1843. Han ansåg utmålsläggningen vara alltför frikostig och att den saknade stöd i gällande författningar. I Bergscollegii utslag den 29 oktober 1846 bifölls Anders Anderssons överklagande. Erik Elzvik överklagade i sin tur detta till Hovrätten och till Kung Oscar I, men även kungen gav den 14 juni 1848 Bergmästarämbetet bakläxa för den frikostiga utmålsläggningen. Ärendet skickades alltså tillbaka till Bergmästarämbetet för ny handläggning, med en tillrättavisning att hålla sig till Kungl. Utmålsförordningen vid utmålens läggande. [44]

Fortfarande var gruvfältet utan utmål och därför kunde Anders Andersson ännu hävda sin rätt till utmål för de tre silvermalmsfyndigheter som han med kronofjerdingsmannens hjälp uttagit angivningsbevis för år 1843. Den 9 november 1848 inkom Elzvik med en ny ansökan till Bergmästarämbetet angående utmålsläggning av gruvfältet. Som väntat överklagade Andersson, men detta ogillades och den 30 juli 1849 utmålslades de sex silvermalmsgruvorna. Anderssons tre silverfyndigheter inneslöts då av utmålen, varvid han förlorade rätten till dessa. [45]